Access to justice och digitalisering – ett nordiskt perspektiv
Digitaliseringen kan utmana grundläggande rättsstatsprinciper, med fokus på Danmark.
Sammanfattning: Den offentliga förvaltningen i Norden är digitaliserad i hög grad. I och med den historiska utvecklingen av de nordiska välfärdsstaterna erhålls rättslig prövning ofta i administrativa förfaranden snarare än i oberoende domstolar. Det systemet lämpar sig för digitaliserade juridiska processer, för de är redan högstrukturerade via ett centralt system. Men det innebär inte att de digitaliserade processerna och deras utfall alltid ökar access to justice, och de kan ha motsatt effekt.
Access to justice är närbesläktad och sammanlänkad med staten och rättsstatsprincipen. Ett tydligt och gemensamt kännetecken är ett starkt fokus mot hur domstolsväsendet och oberoende domstolar upprätthåller rättsstatens kärnvärden och ideal. Domstolarna ser till att lagstiftaren håller sig inom konstitutionen, och tillgången till en rättvis rättegång är en grundläggande – till och med en mänsklig – rättighet.
Vad innebär access to justice?
Begreppet access to justice är inte tydligt och entydigt, och förståelsen av såväl ”justice” som ”access” varierar över tid och i olika sammanhang. Det innefattar en rad grundläggande frågor som är av stor vikt för inte enbart advokater och domare utan också för alla medborgare och samhället i stort. Med det sagt finns det några grundinnebörder som är de mest centrala världen över.
“Justice” innefattar vanligtvis inslag som likhet inför lagen, vilket innebär att alla medborgare skall behandlas jämlika. Ett annat framträdande inslag är rättrådighet, vilket innefattar både substantiell rättvisa, med innebörden att nå det juridiskt korrekta beslutet (resultatet), och processuell rättvisa, där det följer en rad lagkrav för hur konkreta fall ska hanteras. Justice förutsätter också respekt för medborgarnas individuella rättigheter, inklusive de konstitutionella friheterna såsom yttrandefrihet, mötesfrihet, trosfrihet, etc.
I en rättsstat betraktas domstolarna som det främsta skyddet mot maktmissbruk. Därmed är "access" to justice oupplösligt förenad med tillgången till domstolarna. Medborgarna måste kunna adressera rättsliga kränkningar och försvara sig i straffrättsliga förfaranden.
Ur ett bredare perspektiv kan access to justice beskrivas som:
”de medel genom vilka individer eller grupper löser juridiska problem.”
I denna förståelse av det ingår också olika sätt att avhjälpa civilrättsliga fel och ställa den verkställande makten till svars. Sålunda innefattas både privaträttsliga tvister mellan medborgare och offentligrättsliga tvister som involverar medborgare och myndigheter. Tillgången till en domstol är alltjämt kärnan, men detta inkluderar även prövning via administrativa medel och olika tvistenämnder.
Denna bredare förståelse av termen access to justice är särskilt relevant ur ett nordiskt perspektiv.
Översikt: De senaste författningarna i de nordiska länderna
| Land | Författningens namn | Först antagen och senast ändrad |
Danmark | Grundloven | Grundad: 1849 Senast ändrad: 1953 |
Finland | Suomen perustuslaki | Grundad: 1919 Senast ändrad: 2000 |
Island | Stjórnarskrá lýðveldisins Íslands | Grundad: 1944 Senast ändrad: 2013 |
Norway | Kongeriket Norges Grunnlov | Grundad: 1814 Senast ändrad: 2014 |
Sweden | Sveriges författning | Grundad: 1809 Senast ändrad: 2014 |
Källor: Det danska parlamentet, Justitiedepartementet i Finland, Konstitutionsprojektet (Island), Stortinget (Norge) och Sveriges konstitution.
Access to justice ur ett nordiskt perspektiv
De nordiska staterna hade styrts av rättsstatsprincipen under en längre tid när de under 1900-talet utvecklades till välfärdsstater. En välfärdsstat kan definieras som en samhällsform där offentliga myndigheter och institutioner ansvarar för medborgarnas liv genom att säkerställa en miniminivå för ekonomisk levnadsstandard. Till skillnad från stater som erbjuder fattigdomsstöd, åtnjuter medborgare i en välfärdsstat sociala rättigheter utan att förlora medborgerliga rättigheter, såsom rätten att gifta sig eller rösta. De nordiska välfärdsstaterna tillhandahåller ett brett utbud av välfärdstjänster inom hälsa, utbildning, omsorg och så vidare.
Med samhällsförändringar och välfärdsstatens framväxt blev förvaltningsmyndigheterna mycket viktiga offentliga organ. Detta medförde grundläggande förändringar i relationen mellan myndigheter och medborgare, samt i förståelsen av access to justice. För vanliga medborgare och deras vardag kom de offentliga förvaltningarna att spela en mycket viktigare roll än domstolarna.
Välfärdsreglering och access to justice
Med införandet av välfärdsstaten från och med 1929 såg en ny form av rättslig reglering dagens ljus. Till skillnad från den traditionella regleringen, som var bunden till rättsstatsprincipen, riktades välfärdsreglering mer mot ändamål. Ramlagstiftning och diskretionära riktlinjer blev allt vanligare. Denna typ av reglering hade större flexibilitet; det fanns – och finns fortfarande – stort utrymme för att göra konkreta bedömningar, och de administrativa myndigheterna kom att få ett mycket större handlingsutrymme.
Men denna typ av rättslig reglering gör det också betydligt svårare för medborgare att känna till, och förutse, sin rättsliga ställning. Den väcker därmed angelägna frågor beträffande access to justice. Ofta har medborgarna inte kännedom om sin rättsliga ställning förrän ett beslut har fattats. För medborgarnas tillgång till justice är det omistligt att kunna kontakta offentliga myndigheter, och få vägledning. I välfärdsstaten spelar offentliga myndigheter en avgörande roll i många medborgares vardag, där de lagstadgade rättigheterna förutsätter att administrativa myndigheter fattar beslut eller är involverade i dem. Således har access to justice stor vikt i administrativa förfaranden.
Termen ‘access to justice’ är svår att översätta direkt från engelska till skandinaviska språk. Den engelskspråkiga termen innefattar flera innebörder som är beroende av sammanhanget, varav många diskuteras i den här artikeln. Ibland översätts den till ‘retfærdighed’ eller ‘rättvisa’ (helt enkelt ‘justice’ på danska eller svenska), men det är inte helt överensstämmande med alla de innebörder som inbegrips i den vidare termen ’access to justice’. Omvänt är ‘retsstaten’ eller ‘rättsstatsprincipen’ svåra att översätta direkt till engelska, även om de principer som de termerna utgör också förmedlas genom termen ’rule of law’.
I Sverige har ett förvaltningsdomstolssystem utvecklats, dvs. en specialdomstol för tvister mellan enskilda personer och staten eller andra myndigheter. I Danmark och Norge har tillgången till administrativa sätt i viss mån ersatt domstolens roll när det gäller att säkerställa access to justice. Detta innebär att medborgarna kan överklaga ett myndighetsbeslut till en annan myndighet, medan på andra håll i världen, som till exempel i Storbritannien, skulle ett överklagande sannolikt ske i en domstol.
Bland de statliga förvaltningssystemen har Danmark en mycket lång historia av administrativ prövningsrätt. Och med välfärdsstatens framväxt har administrativa system utvecklats, där det genom åren har inrättats flertalet administrativa klagomåls-eller överklagandeinstanser och tvistenämnder.
Sammanfattningsvis är access to justice i en välfärdsstat – särskilt i Danmark – nära kopplad till förvaltningsmyndigheternas ärendehandläggning, både i första instans och i fråga om prövning (överklagandeprocessen).
Access to justice i ett digitaliserat samhälle
Danmark är ett föregångsland i digitaliseringen, och återigen har det medfört förändringar i medborgarnas access to justice. Begreppet ”digitalisering” beskriver en process – inte en teknik – och inbegriper flera metoder och åtgärder, inklusive digitalisering av kommunikation, automatisering och beslutsfattande inom ärendehantering, samt informationsprocesser, som t.ex. datainsamling genom sensorer. Digitala lösningar leder ofta till förändringar i hur juridiska processer och lagstiftning organiseras, och har därigenom en grundläggande samhällpåverkan.
2018 nådde de danska politiska partierna en parlamentarisk överenskommelse om att lagstiftarna ska säkerställa att all lagstiftning anpassas till den digitala tidsåldern. Det innebär att lagstiftningen skall utformas så att digitalisering är möjlig. Danmarks system för offentlig förvaltning är en tydlig föregångare beträffande digitalisering, och har redan genomgått betydande förändringar. Kontakten mellan de administrativa myndigheterna och medborgarna är till övervägande del digitaliserad. Som tumregel skickas all kommunikation från offentlig sektor digitalt till medborgarens elektroniska brevlåda (e-Boks).
Ärendehanteringen baseras ofta på standardformulär, där mjukvarurobotar och digitala självbetjäningslösningar används i allt större utsträckning, vilket medför att medborgarna själva förväntas ta reda på vilka rättigheter de har och hur de kan utöva dessa med hjälp av olika digitala lösningar. Även besluten i sig blir alltmer digitaliserade och automatiserade, vilket innebär att många fattas av IT-system – utan människors involvering.
Digitaliseringens för- och nackdelar
I en digitaliserad välfärdsstat stärks access to justice på vissa parametrar men försvagas på andra. Tveklöst medför digitaliseringen många fördelar för såväl myndigheter som vanligt folk. Medborgarna får enklare och snabbare tillgång till information, och det kan hävdas att myndigheterna är tillgängligare, t.ex. kan medborgarna kontakta myndigheterna när det passar dem, oavsett kontorstid etc. Beträffande ärendehantering kan digitaliseringen bidra till att säkerställa att den information som är relevant för ärendet erhålls från start, vilket ökar sannolikheten för ett välgrundat resultat. Människor kan också följa sina ärenden digitalt och därmed få en bättre förståelse för händelseförloppet. Slutligen kan en digitaliserad ärendehantering ge mer enhetliga beslut.
Å andra sidan medför digitaliseringen också en rad nackdelar sett till perspektivet access to justice. Det kan finnas brister eller otillräcklig efterlevnad av grundläggande administrativa rättsliga regler och principer, och därigenom mindre ”justice”. Det traditionella sättet gentemot klientdeltagande är i någon mån utelämnat i digitala processer. En huvudpunkt här är den processuella betydelsen av rätten att bli hörd, som också säkerställer en sakligt korrekt grund för samtliga beslut. En annan grundläggande processuell rättighet är rätten att få ett motiverat beslut (där skälen bakom beslutet anges), vilket säkerställer att klienten bättre kan förstå det. Med digitala processer blir resonemanget ofta standardiserat. Dessutom blir den grundläggande processuella rätten att klaga på beslutet, och eventuell upprättelse, mer utmanande.
Vidare riskerar digitaliseringen att leda till ökad ojämlikhet när det gäller tillgången till offentliga tjänster. Olika delar av befolkningen upplever olika typer av utmaningar med digitaliseringen. Det kan för vissa utgöra ett hinder att erhålla de tjänster som de har rätt till. Därmed finns en reell risk att social ojämlikhet förstärks genom digital ojämlikhet.
Juridiken kan belysa samhällsförändringar
Denna artikel publiceras som ett svar på ett intresse för den digitala världen, och hur den påverkar oss i vår vardag.
Vidare läsning:
-
Anna Wallerman Ghavanini och Sebastian Wejedal, Access to justice i Skandinavien [Access to justice in Scandinavia] (Stockholm: Santérus Förlag, 2022).
-
Bettina Lemann Kristiansen, “Access to Justice: Rule of Law from a Citizen´s Perspective” i Public Law: Insights into Danish Constitutional and Administrative Law, (red.) Peter Aagaard Nielsen and Jesper Olsen (Hans Reitzels Forlag, 2022), s. 511-538.
-
Francesco Francioni (red.), Access to Justice as a Human Right (Oxford University Press, 2013).
-
Mauro Cappelletti (red.), Access to Justice and the Welfare State (European University Institute, 1981).